seriös så saknar jag Myran nått så sjukt mycket. :( Började gråta i bilen när vi nästan va framme så dåligt jag mådde över det. även när jag gick upp i stallet. även vart nätter innan när man snackat om det som jag bara brytit ihop i gråt... När vi berättade för jessica (min dressyrtränare) så kunde hon inte fatta varför vi lämnade tillbaka honom eftersom han är en ponny med kvalité, kommer aldrig mer hitta nån som honom.. Men, ja vad ska jag göra åt det nu? bara o bita ihop och hoppas inte han blir såld till nån för om han inte är såld innan vi fixat våran paddock så ska vi antagligen ha tillbaka honom.. så a får väll hoppas han hamnar bra om vi inte får tillbaka honom. fick rätt många kommentarer av ridlärare och mina tränare att jag utvecklats sjukt mycket sen vi fick hem myran, känns alltid bra och få sånna kommentarer. Myran kanske inte är den lättaste hästen och rida eller hantera oså men under den lilla tiden så fick han mig att må bra, han kom alltid till en i hagen, va alltid på humör, gosig osv. som en stor sagoponny! jag blev verkligen kär av att bara kolla på han, även om jag inte riktigt har gillat dom lite mer "grövre" ponnysarna så blev jag dö kär i han, åh hans ögon... :(

Skulle ALDRIG lämnat bort honom om jag hade haft den tiden. serri, skulle nog gjort det mesta för att få ha kvar honom. Mår inte alls bra utav det valet vi gjorde... Lina hade redan en massa som skulle komma och provrida, till och med nån ifrån stockholm och han står i lidköping ju.. rätt lång bit. hoppas verkligen inte han kommer till helt fel person bara... känns som om att det är mitt fel ifall han gör det. men aa antar att det bara är att bita ihop och ja, vettefan... bjuder på nåra bilder i alla fall....